Politiskt inkorrekt Full Post View | List View

Myllyniemi utreder igen. Den 17 januari 2008

Finansministeriet har idag publicerat ett pressmeddelande med rubriken "Pekka Myllyniemi selvittämään Kemijärven kaupungin ja Pelkosenniemen kunnan yhdistämistä". Jag citerar ur meddelandet:

Hallinto- ja kuntaministeri Mari Kiviniemi on tänään 17. tammikuuta asettanut kuntajakoselvittäjiksi VTM Pekka Myllyniemen. Myllyniemen tehtävänä on tehdä selvitys kuntajaon muuttamisesta Kemijärven kaupunki ja Pelkosenniemen kunta yhdistämällä.

Myllyniemen toimikausi alkaa 17.1.2008 ja päättyy 30.3.2008, jolloin selvityksen lopputulos siihen mahdollisesti liittyvine ehdotuksineen kunnallisesta kansanäänestyksestä tulee olla valtiovarainministeriössä. Selvitystyö tulee kuitenkin olla asiasisällöltään valmiina helmikuussa 2008, jolloin se esitellään asianomaisten kuntien valtuustoille.

Yle skriver i en notis med rubriken "Myllyniemi selvittämään kuntaliitosta" att Pelkosenniemi har motsatt sig utnämningen av Myllyniemi till utredningsman. Helsingin Sanomat har publicerat en notis med rubriken "Pelkosenniemi pakkoselvitykseen Kemijärven kanssa". I ingendera notiserna omnämns det att samma Myllyniemi var utredningsman i Sibbofrågan. Det förefaller som om Kiviniemi skulle ha väntat med utnämningen tills HFD gav sitt beslut i Sibboärendet. Alternativen är att Kiviniemi inte kände till skandalerna krings Myllyniemis Sibboutredning eller att hon tidigare fått besked om att HFD låter bli att kommentera kritiken mot Myllyniemis låtsasutredning. Mycket märklig är Kiviniemis utnämning med tanke på den publicitet som Myllyniemi fått åtminstone i svenskspråkiga medier. Jag följer med stor spänning med hur utredningsmannen sköter sin nya uppgift. Vem månne skriver rapporten denna gång? Någon på Kemijärvi stadskontor?

Liksom ledarna i flera andra finlandssvenska tidningar förhöll sig ledaren i gårdagens nummer av Åbo underrättelser mycket kritiskt till högsta förvaltningsdomstolens argumentering i Sibboärendet. Jag citerar ur ledarartikeln, som har rubriken "Vilka vägande skäl?":

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har via en lagtolkning som luktar ändamålsenlighet gett klartecken för Helsingfors stads annektering av ett område i Sibbo. Det påstådda riksintresset vägde tyngre än den kommunala självstyrelseprincipen.
Sagt på annat sätt: Helsingforsregionens omvittnade oförmåga att samarbeta kring en vettig markpolitik belönas av regeringen och piruetten sanktioneras av ett HFD som tänjt sig maximalt. Domstolen aspirerar efter detta på titeln Årets idrottsprestation.

Land ska med lag byggas. Man kan föra över områden mellan grannkommuner också via förhandling, men Sibbo kommun har effektivt bommat igen den vägen. Med allt rätt – i politisk mening: Den kommunala självstyrelsen ger våra kommuner rätten att förfoga över sina områden.
Det slutliga avgörandet i HFD är formmässigt en juridisk prövning av en lagformulering. Men i praktiken har HFD tolkat en lag.
...

HFD som juridisk instans tar med andra ord indirekt ställning till vad som är ”naturligt” i de politiska processer som markpolitiken otvetydigt är.
...

”Juridiskt” går det till så här:
Lagen förutsätter att en annektering av en annan kommuns område inte kan ske utan kommunens samtycke.
Lagen säger att det kan ske tvångsmässigt om särskilt vägande skäl föreligger.
Då måste den formellt juridiska termen vägande skäl tolkas. Att det sker i HFD borgar inte för att tolkning är ”juridisk” – det visar med oönskvärd tydlighet en genomläsning av HFD:s utslag på 52 sidor.

Faktum är att HFD på lika goda grunder kunde ha nått den motsatta slutsatsen – av den enkla orsaken att det är hart när omöjligt att finna juridisk grund för en tolkning av en ”vägande skäl”-passus i nästan vilken lag som helst. Det säger sig självt: Vägande skäl är en inexakt formulering vars syfte är att släppa in ändamålsenligheten.
Man borde ha ytterst vägande skäl innan man väljer att skriva in ett ”vägande skäl”-moment i en lag. Vid det vägskälet har riksdagen inte haft skäl för sin väg.
Det har gett den juridiska instansen HFD möjligheten att agera ändamålsenligt.

Huvudstadens politiskt styrda ångvält rullar österut. Politisk oförmåga belönas. En sorglustig dag i den kommunala självstyrelsens historia. >

Sibbo kommun har i sitt eget pressmeddelande "Gränsbeslutet bygger på svag grund" ("Rajapäätös on rakennettu heikolle perustalle") från den 15 januari kritiserat statrådets beslut för att bygga på lösa grunder. Denna kritik är desto mera berättigad då HFD i sitt domslut åberopar bostadsproblemet i Huvudstadsregionen. Jag citerar ur pressmeddelandet:

Statsrådets beslut att annektera 30 kvadratkilometer av Sibbo med Helsingfors har motiverats med tomtbristen i huvudstaden och kommunerna i huvudstadsregionen (Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla). Denna har påståtts vara orsaken till det ringa utbudet på bostäder till skäligt pris. Bostadsbristen åter har förklarats försvåra hela landets ekonomiska utveckling. Uppgifterna i en utredning från sommaren 2007 visar att sakmotiveringarna till annekteringen är svaga och felaktiga.

Beredningsgruppen som dryftar den framtida markanvändningen, boendet och trafiken i de fyra kommunerna i huvudstadsregionen har låtit göra den opartiska utredningen ”Tonttitarjonta ja asuntomarkkinat pääkaupunkiseudulla”, som blev färdig i juni 2007. Utredningen gjordes av forskaren Seppo Laakso. Enligt utredningen uppgick den byggbara bostadsvåningsytan i de fastställda detaljplanerna i huvudstadsregionens städer till 6,8 miljoner våningskvadratmeter. Detta innebär att 60 000–65 000 bostäder med det snaraste kunde byggas i städerna. Av dessa kvadratmeter finns 36 procent, dvs. 21 000–23 500 bostäder, i Helsingfors.

Enligt utredningen är över en tredjedel av tomtreserven tomma höghustomter som kan tas i byggnadsbruk inom en nära framtid. Tomma småhustomter som ägs av antingen kommuner, professionella byggherrar eller privatpersoner utgör en knapp tredjedel. Resten av tomtreserven är delvis bebyggda egnahemstomter.

Enbart tomterna i de färdiga planerna räcker inte till för att tillgodose bostadsbehovet för befolkningstillväxten på lång sikt. Tomtsituationen i huvudstadsregionen håller dock på att ändras radikalt under de närmaste åren. Som en följd av beslut som fattades för flera år sedan anvisas sammanlagt 13,2 miljoner nya våningskvadratmeter i städernas generalplaner, vilket ger möjlighet till 180 000–190 000 nya bostäder. För cirka 30 procent av dessa våningskvadratmeter utarbetas detaljplaner som möjliggör byggande vid utgången av år 2011.

Slaget efter tolv i Radio Vega hade idag temat "Vad efter Sibbo?" I diskussionen med Mikaela Nylander (sfp) och Harry Bogomoloff (saml) talar Bogomoloff om "vår högt skattade helt politiskt oberoende högsta förvaltningsdomstol".

I gårdagens A-studio tolkades Sibbobeslutet som ytterligare en förlust för Sfp, fastän partiet på sätt och vis går stärkt genom tvisten. Det kan vara skäl att tolka Sibbofrågan som en språkfråga då man går med Sibbobeslutet till europeiska instanser.

Sibbo kommun har publicerat HFD:s beslut på finska och den svenska översättningen av HFD:s Sibbobeslut på kommunens hemsida. Pdf-filen med det finska dokumentet är skapat 12:15 och filen med den svenska översättningen är skapad 14:42 den 14 januari, det vill säga dagen för beslutet offentliggjordes.

Thursday January 17, 2008 - 06:30am (EET) Permanent Link | 0 Comments

---

Fallet Finland. Den 16 januari 2008

Det finns rättsstater där makten är fördelad mellan en verkställande och en dömande makt. Det finns länder där regeringens administrativa beslut inte går att överklaga. Och så finns Finland.

När Helsingfors förvaltningsdomstol förkastade Sibbo kommuns besvär mot Helsingfors annekteringsinitiativ var motiveringen att Sibbobornas rättssäkerhet är tryggad emedan det går att besvära sig över statsrådets beslut. HFD:s beslut från igår visar att denna möjlighet inte är reell. Innehållet i besvären mot statsrådets beslut hade ingen betydelse. Det var känt från förut att HFD ogärna går emot statsrådet. HFD har en liknande linje eller linjelöshet som Helsingin Sanomat: Oberoende vem som sitter i regeringen stöder man regeringens linje. I fallet Sibbo fanns det emellertid inga juridiska möjligheter att inte ogiltigförklara statsrådets beslut. Ändå förkastades alla besvär. Där motiveringar för statsrådets beslut saknades plockade domstolen fram egna motiveringar. Där de formella felen var uppenbara förbigick man påståendena om formella fel.

Det är inte politikernas uppgift att kritisera domarnas beslut liksom domarna inte borde ha låtit sig styras av politiska överenskommelser. Däremot bör medierna granska HFD:s beslut, vilket en del medier även i en viss mån har gjort. (Se Yles nyhetsartikel "Pressröster riktar kritik mot HFD " .) Jag hoppas att även så många jurister och statsvetare som möjligt granskar beslutet. Det är först och främst till denna "högre instans" som jag vill föra ärendet vidare. Europadomstolen (Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna) dömer huvudsakligen i fall som berör brott mot mänskliga rättigheter och domstolen torde inte kunna upphäva HFD:s domslut. EG-domstolen (Europeiska gemenskapernas domstol) dömer huvudsakligen i tvister mellan medlemsstater i EU och EU-institutioner. Inte heller här torde man kunna överklaga beslut som tagits av HFD. Det torde finnas möjligheter att Finland prickas, fast normalt torde det vara lagstiftningen som länder prickas för, inte för tolkningen av lagen. Om det hade funnits ett enkelt sätt att överklaga HFD:s beslut, så hade HFD nog inte behandlat Sibbofrågan så som man gjorde. Däremot torde det gå att yrka på att högsta förvaltningsdomstolen själv upplöser sitt beslut.

Jag kan inte redogöra för allt som skrivits och sagt i medierna efter gårdagens beslut, men jag vill lyfta fram några artiklar. Johanna Westman har i Hbl skrivit en utmärkt ledare med rubriken "Hackkyckling visar god min". Jag citerar ur artikeln:

Lagtolkning är ingen exakt vetenskap, det framgår med all önskvärd tydlighet av HFD-beslutet i Sibbofrågan. Domstolens anspråk på att ha hållit sig strikt till juridiken framstår faktiskt som obegripligt. Texten osar av ändamålsenlighetsprövning varvid det visar sig att det som är ändamålsenligt för Helsingfors och "hela regionen" också är det lagliga.

Stefan Holmström skriver i Borgåbladet i en ledarartikel med rubriken "Sibbo får sätta fart på sorgearbetet" om HFD:s motiveringar att "Då det gäller ordval om behovet av en 'behärskad och balanserad' utveckling kan man tyvärr inte undvika att känna en unken lukt av politik."

Ytterligare juridiska synpunkter kommer vår vän Kai "Sibbo är en korvkiosk" Kalima med i en artikel med rubriken "Sipooseen jäi vielä kaavoitettavaa" i dagens Uutislehti Demari. Jag citerar:

Valtuustoryhmän puheenjohtaja Kai Kalima ei kuitenkaan niele sitä, että kokoomus ottaa kaiken kunnian Sipoon lounaisosien liittämisestä Helsinkiin.

Hän muistuttaa, että demari-apulaiskaupunginjohtaja Pekka Korpinen oli asiassa erittäin aloitteellinen jo kolme vuotta sitten.

- Meidän lähtökohtamme oli silloin, että tutkittaisiin koko Sipoon liittämistä Helsinkiin.

Helsingin kaupunki havitteli alun perin noin 50 neliökilometriä hallintaansa. Lopullisessa versiossa se kutistui 30 neliö-kilometriin, joka ei tyydytä täysin sosialidemokraatteja.

- Ulkopuolelle jäivät nyt virkistysalueet, ranta-alueet ja saaret, joiden kaavoittamisesta pitää sopia erikseen, Kalima huomauttaa.

Kaliman mukaan koko soppa syntyi siitä, että Sipoo ei antanut Helsingin käyttää omia maitaan Sipoon puolella eikä kaavoittanut alueita.

KHO:n ratkaisun jälkeen vielä 901 hehtaaria Helsingin omistamaa maata, eli yli puolet, jää edelleen Sipoon puolelle.
...

Oikeusoppineena Kalima pitää KHO:n rajakiistaratkaisua järkevänä ja modernina.

- Kysymys oli siitä, kuinka tulkitaan kuntajakolakia suhteessa perustuslakiin.

Hänen mielestään KHO toimi oikein, koska otti ratkaisussaan huomioon alueelliset näkökohdat eli Helsingin asuntotarpeet.

Kalima moittii nykyistä lakia, koska se vaikeuttaa kuntaliitoksia.

Beslutet var enligt den rättslärde Kalima modernt och förnuftigt och rätt eftersom det tog i beaktandande Helsingfors bostadsproblem. Vad har det med juridik att skaffa? Ingenting. Men HFD tycks inte agera domstol då det gäller statsrådets beslut. Dess uppgift är istället att legitimera statsrådets beslut så gott det går. I fallet Sibbo lyckades man mycket dåligt med den uppgiften.

Wednesday January 16, 2008 - 07:26am (EET) Permanent Link | 0 Comments

---

Ett överraskande beslut. Den 15 januari 2008

Högsta förvaltningsdomstolens beslut har inte läckt ut till medierna på förhand, men Hbl tycks veta att "besvären behandlas som grupp". Lika väl är beslutet omkring 100 sidor långt. I gårdagens Helsingin Sanomat kunde man läsa följande:

Asia on sen verran painava, ettei yksinkertainen kyllä tai ei riitä. Presidentti Pekka Hallbergin johtaman KHO:n päätös on liki satasivuinen. Saavutus on huima, sillä Sipoon "ryöstöä" kannattanut selvitysmies Pekka Myllyniemi sai kirjoitettua aiheesta vain 62 sivua.

Nedan några länkar till texter från idag.

Helsingin Sanomat: "KHO ratkaisee tänään Lounais-Sipoon tulevaisuuden"

Finska Yle: "Helsingin ja Sipoon aluekiista ratkeaa tänään"

Svenska Yle: "HFD ger utslag i Sibbofrågan"

Besvären har förkastats! Detta uppger Svenska Yle och Helsingin Sanomat och Hufvudstadsbladet en kvart över åtta, då jag själv ännu inte lyckats öppna beslutet på domsolens hemsida. Ärendet förs nu vidare till "högre" instans.

Klockan 8:20 lyckades jag öppna beslutet på finska. Här finns en länk till ett "kort referat på svenska". Just nu hinner jag inte analysera HFD:s domslut. Jag är mycket överraskad av beslutet. Jag hade förväntat mig att HFD hade berett mig ett bord i mina ovänners åsyn (Herdepsalmen), men det gick precis tvärtom. Jag sörjer för Östersundoms, Sibbos och Västersundoms del. Och visst känns det hårt att se skurkarna i Helsingfors få rätt i domstolen. Slaget är dock inte helt över.

Jag har satsat och kanske förlorat en del av min egen trovärdighet då jag starkt talat för att högsta förvaltningsdomstolen, som härmed skrivs med liten bokstav, kommer att ogiltigförklara statsrådets domslut. Å andra sidan är det justitiemord som det aktuell som gör att en del väljer att bli filosofer.

Föreningen För Sibbo meddelar i ett pressmeddelande att ärendet förs vidare till europeisk domstol. Yle har i en notis noterat att "Sibbofrågan förs till EG-domstolen". Hbl har publicerat en notis med rubriken "Sibboförening överklagar till EG-domstolen".

I högsta förvaltningsdomstolens domslut heter det bl.a. följande:

Valituksissa ei ole esitetty muita sellaisia perusteita, joiden nojalla Myllyniemi olisi ollut esteellinen kuntajakoselvittäjän tehtävään.

Frågan om utredningsmannens jäv har alltså haft betydelse, men domarna anser att det i besvären inte har lyfts fram sådana grunder på vilka utredningsmannen kan anses jävig. Det var då verkligen en överraskande tolkning! Har HFD alls bekantat sig med bilagorna till besvären? Påståendena om att Myllyniemis rapport är ett plagiat kommenteras överhuvudtaget inte.

HFD har idag - just idag - förkastat Helsingfors besvär över det av miljöministeriet beviljade rätten åt Sibbo att inlösa Helsingforsägd mark i Nickby! Det var just detta markområde som Hannes Manninen för ett och ett halft år sedan lovade åt Sibbo som ersättning för sydvästra Sibbo. HFD bekräftar indirekt ett avtal som officiellt inte har ägt rum.

Då jag ögnat igenom högsta förvaltningsdomstolens beslut med motiveringar reagerar jag speciellt på att HFD motiverat existensen av särskilt vägande skäl markanvändnings- och byggnadslagen från 2000. Lagen åberopas inte alls i inrikesministeriets prememoria och Myllyniemi har fått med lagen i ett avsnitt som huvudsakligen är kopierat från en text som producerats på Nylands förbund. (Se "'Uusmaalaisen aluesuunnittelun vuodet 1946 - 2006'. Den 18 oktober 2007".) Det var väl inte HFD:s uppgift att motivera statrådets beslut? Ironiskt nog heter det i moment 2 i § 1 i markanvändnings- och byggnadslagen att målet med lagen är "att tillförsäkra alla en möjlighet att delta i beredningen av ärenden och att säkerställa att planeringen är högklassig och sker i växelverkan, att det finns tillgång till mångsidig sakkunskap och att det ges öppen information om de ärenden som behandlas."

HFD åberopar speciellt moment 2 i § 24 i den ovannämnda lagen, som säger att "de statliga myndigheterna skall i sin verksamhet beakta de riksomfattande målen för områdesanvändningen, främja möjligheterna att uppnå dem och bedöma vilka konsekvenser myndigheternas åtgärder har för regionstrukturen och områdesanvändningen." HFD konstaterar att statrådet på basen av denna lag den 30 november 2000 har gett ett beslut om nationella målsättningar för områdesanvändning ("Valtioneuvoston päätös valtakunnallisista alueidenkäyttötavoitteista"). I det 56 sidor långa dokumentet finns ett avsnitt på knappt en sida med rubriken "Helsingin seudun erityiskysymykset". På basen av detta avsnitt drar HFD slutsatsen att Helsingforsregionen har en nationell specialstatus. HFD noterar bl.a. att "Erityistavoitteiden mukaan alueidenkäytön suunnittelussa tulee muun ohella varautua metron laajentamiseen ja Vuosaaren satamaan." Vad har detta för relevans? Ironiskt nog har Helsingfors lagt ner planerna på ett förlänga metrolinjen till Nordsjö hamn. Det ovannämnda dokumentet har inte omnämnts i inrikesministeriets motiveringar. I övrigt upprepar HFD utan referenser subjektiva politiska omdömen från Helsingfors utlåtanden och Myllyniemis rapport. Kvacksalvare till domare!

Med tanke på naturen i Östersundom är HFD:s beslut på kort sikt inte så illa. Det kommer att ta länge innan Helsingfors kan börja bygga i området. Mycket längre än det hade tagit för Sibbo. Beslutet betyder att Sfp stärker sin ställning i Sibbo. Samlingspartiet är den stora förloraren. I ett blogginlägg med rubriken "Lähes kaksi vuosikymmentä se kesti" på webbtidningen Uusisuomi upprepar självaste Rainmo Ilaskivi en populär vanföreställning att Sibbo har motsatt sig en annektering för att Sfp inte vill förlora makt. I verkligheten försökte Ilaskivi själv byta till sig sydvästra Sibbo mot att det övriga Sibbo skulle få förbli "svenskt". För detta redogör Myllyniemi även i sin rapport.

Tuesday January 15, 2008 - 06:31am (EET) Permanent Link | 0 Comments

---

Dagen före dagen. Den 14 januari 2008

Yle har på morgonen publicerat en notis med rubriken "Spänt inför Sibbobeslut i HFD". Yle skriver att "Enligt Liljeström finns det nog en chans att HFD dömer till Sibbos fördel." Jag skulle säga att det är en sensation om HFD inte dömer till Sibbos fördel, men i fallet Sibbo tycks ju allting vara möjligt.

Yle Uudenmaan uutiset har på förmiddagen publicerat en notis med rubriken "Sipoon ja Helsingin rajakiista ratkeaa huomenna". Yle Itä Uudenmaan uutiset har publicerat en verion av notisen under rubriken "Sipoo-Helsinki -rajansiirtokiistan päätös vaatii lainopillista tulkintaa". Yle har talat med docenten i förvaltningsrätt Tuomas Pöysti, som säger att "Päätös Sipoon ja Helsingin välisessä rajansiirtokiistassa ei välttämättä perustu yksiselitteiseen lakitekstiin, vaan sen käsittelyssä joudutaan tekemään myös lainopillisia tulkintoja."

Christel Liljeström har tolvtiden på sin blogg publicerat ett inlägg där hon redogör för offentliggörandet av Högsta förvaltningsdomstolens beslut. Om HFD verkligen publicerar beslutet i morgon, så bör enligt Liljeströms uppgifter Sibbo kommun förvarnas om att domslutet offentliggörs redan idag klockan 16. Beslutet publiceras på HFD:s hemsida klockan 8. Samma dag planerar Sibbo kommun en presskonferens klockan 10. Yles uppgifter om att beslutet offentliggörs i morgon kan alltså inte vara bestyrkta.

Yle Östnyland har publicerat en notis med rubriken "Gränsfrågan dyker upp trots HFD-beslut". Yle har talat med kommundirektör emeritius Viking Sundström, som säger att "även om Sibbo skulle vinna marktvisten så kommer gränsfrågan att dyka upp igen i någon form". Vidare säger han att "om en lagändring blir aktuell talar mycket för att riksdagen skulle godkänna en sådan med beaktande av hur statsrådet hittills förhållit sig till frågan". Yle skriver vidare att Sundström anser att "Sibbo borde diskutera med Helsingfors om en kompromiss som båda kunde omfatta." Det är väl vad Sibbo inofficiellt sedan Sundströms egen tid gjort tills Helsingfors för drygt ett och ett halft år sedan bröt förhandlingarna och kom ett helt oacceptabelt förslag. Någon lagändring torde inte vara aktuell inom de närmaste åren, eftersom kommunministern och kommunavdelningen, som sedan nyår hör till finansministeriet, på grund av PARAS-reformen inte vill ha några kommundelssammanslagningar före år 2012. Med en "lex Sibbo", som Hannu Penttilä nyligen föreslog, syftar man på en speciallag som skulle tillämpas endast på kommunindelningen mellan Helsingfors, Sibbo och Vanda. Tröskeln för att stifta en dylik lag torde vara mycket hög.

Yle har publicerat en notis med rubriken "Sipoo vaatii korvauksia jos rajansiirto toteutuu". Jag citerar ur artikeln:

Sipoo toivoo korkeimman hallinto-oikeuden torjuvan koko rajansiirron, mutta jos se menee läpi, Sipoo aloittaa Helsingin kanssa neuvottelut alueen hinnasta, Liljeström sanoo YLEn Aktuelltin haastattelussa.

Helsinki puolestaan ei sulje pois muita keinoja Sipoon rajan siirrossa, jos Korkeimman hallinto-oikeuden päätös asiasta on Helsingille kielteinen.

Helsingin kaupunginhallituksen puheenjohtaja Suvi Rihtniemi pitää rajamuutosta erittäin tärkeänä koko pääkaupunkiseudun tulevaisuuden kannalta. Rihtniemi ei suostu vielä kertomaan mitä mahdolliset muut keinot raja-asian ratkaisemiseksi olisivat.

Helsingin apulaiskaupunginjohtaja Hannu Penttilä on julkisuudessa arvioinut liitoksen toteutuvan viimeistään, kun siitä säädetään eduskunnassa erillislaki, Lex Sipoo.

Korkeimman hallinto-oikeuden odotetaan tekevän päätöksensä rajakiistassa tiistaina.

I notisen citeras även docent Pöysti:

Tässä riidellään mm. kuntajakolain kuntajaon muuttamisen edellytyksiä koskevien periaatteitten tulkinnasta eli siitä, että paraneeko alueen, tässä tapauksessa Helsingin ja Sipoon alueiden asukkaiden elinolosuhteet sillä, jos tämä kuntarajan muutos tehdään.

Pöystin mukaan oikeudessa joudutaan pohdiskelemaan mm. suomen- ja ruotsinkielisen väestön yhtäläisten oikeuksien käytännön toteutumista, palveluiden järjestämisen paranemista ja alueen asukkaiden elinolosuhteiden kohenemista.

- Vastaavalla tavalla kirjoitettuja, aika avoimia lauseita, hän sanoo.

Min egen gissning är att HFD inte i så hög grad försöker bedöma om något av de fyra alternativa villkoren för en ändring i kommunindelningen uppfylls med särskild tyngd, utan snarare bedömer huruvida inrikesministeriet lagt fram tillräckligt starka bevis för att villkoren uppfylls. I så fall kunde HFD i princip lämna möjligheter för ett nytt motsvarande initiativ till ändring i kommunindelningen, fastän det aktuella beslutet ogiltigförklaras.

Beslutet offentliggörs i morgon! Det har Christel Liljeström nu bekräftat i ett nytt blogginlägg. Det här betyder att beslutet bör finnas på HFD:s hemsida i morogon bitti klockan 8 och att Sibbo kommun arrangerar en presskonferens klickan 10. Några minuter efter mig har Yle Östnyland noterat nyheten i en notis med rubriken "Sibbobeslut kommer på tisdag". Hbl har noterat nyheten i en notis med rubriken "Sibbobeslutet kommer på tisdag". Borgåbladet har publicerat enn notis med rubriken "Sibbobeslutet kommer morgon" (sic). I notisen berättas att meddelandet enligt kommunsekreterare Peter Stenvall kom till Sibbo kommun först vid 16.20-tiden. Det var före bekräftelsen väntat att beslutet skulle offentliggöras just i morgon eller åtminstone "kring den 15".

Mari Kiviniemi har gett sitt svar (vastaus) på Anttti Kaikkonens skriftliga spörmål om respekterande av kommunal folkomröstning. Kaikkonens fråga lyder enligt följande:

Anser regeringen att inte ens kommuninvånarnas enhälliga åsikt som kanaliserats via folkomröstning har någon betydelse vid ingrepp i den kommunala självstyrelsen, och vill regeringen stärka folkomröstningar som en kanal för deltagande och som ett rättsligt instrument för att kanalisera kommuninvånarnas vilja?

I kommunministerns svar säges bl.a. följande:

Enligt min mening bör i första hand kommunen avgöra om kommunal folkomröstning ska ordnas i ärenden som gäller kommunsammanslagning. Möjligheten att ordna folkomröstning i anslutning till en särskild utredning är nödvändig. Folkomröstning bör dock inte vara obligatorisk ens i samband med en särskild utredning, utan frågan bör avgöras utifrån kommunindelningsutredarens förslag och statsrådets prövning. Det bör inte finnas några bestämmelser om att villkoret för kommundelssammanslagningar är att en sådan sammanslagning vid en kommunal folkomröstning understöds av majoriteten av invånarna i kommunen. Största delen av kommundelssammanslagningarna gäller små områden och sammanslagningarna baserar sig på framställningar av invånarna i området. Genom de allmänna och särskilda grunderna enligt kommunindelningslagen säkerställs även i fråga om de största kommundelssammanslagningarna att intressena i ärendet övervägs och att det finns vägande grunder för sammanslagningarna, så som i fallet Sibbo där de vägande grunderna är relaterade till skäl som hänför sig till utvecklingen av metropolregionen Helsingfors.

Monday January 14, 2008 - 09:36am (EET) Permanent Link | 0 Comments

---

Professionalitet. Den 13 januari 2008

Hufvudstadsbladet har talat med statsminister Matti Vanhanen, som igår lyssnade på Jari Sarasvuos råd till Centern inför kommunalvalet i höst. Vanhanen säger som svar på en fråga angående regeringens ställningstagande för en inkorporering av Sibbo lyder "Jag vill vänta på Högsta förvaltningsdomstolens beslut innan jag kommenterar Sibbo." När domslutet från HFD enligt förmodan ges i mitten av nästa vecka är statsministern emellertid på besök i USA.

Vilket domslutet än är bör man kunna förvänta sig att domarna som tagit beslutet har skött ärendet professionellt. Därmet har de gjort en opartisk lagtolkning. Faktumet att beslutet som besvären gäller tagits av statsrådet saknar inte helt betydelse, men garanterar på inget vis att beslutet förblir gällande. Det är inte helt ovanligt att statsrådets administrativa beslut ogiltigförklaras på grund av att beslutet baserar sig på otillräckliga utredningar. Avsaknaden av ett prejudikat ger domarna större utrymme att tålka lagen, men de måste ta i beaktande att domslutet blir ett prejudikat som binder domstolen i senare ärenden.

Förutom att HFD måste ta ställning till formella besvärsgrunder så som jäv och en felaktig kartbilaga måste domstolen tolka kommunindelningslagen, och speciellt 3 § och 5 §. Att Helsingfors eget förslag på ett 5 000 hektar stort område enligt inrikesministeriets beslut inte uppfyller något av de fyra alternativa villkoren för en ändring i kommunindelningen torde här kunna ha en viss betydelse, speciellt som utredningsman Pekka Myllyniemis tolkning av proportionalitetsprincipen bygger på ett räknefel. Om villkoren som definieras i 3 § inte uppfylls, uppfylls automatiskt inte heller villkoren enligt 5 §, som specifikt gäller kommundelssammanslagningar. Att villkoren enligt moment 1 och 2 i 5 § inte uppfylls är uppenbart. Kravet på att ändringen i kommunindelningen inte får beröra mera än 5 procent av någon av den berörda kommunens invånare eller 10 procent av ytan av någon av de berörda kommunerna är entydigt, fastän Myllyniemi eller författarna av Myllyniemis rapport här har gjort ett litet tolkningsfel. Däremot ger det alternativa villkoret som definieras av moment 3 i 5 § större utrymme för tolkningar. Enligt moment 3 kan mot en berörd kommuns vilja även en större ändring i kommunindelningen göras "under särskilt vägande i 3 § nämnda förutsättningar".

Eftersom jag inte är jurist har jag svårt att bedöma vad lagen och domarna ger för innebörd i benämningen "särskilt vägande förutsättningar". Däremot finner jag det klart att förutsättningarna som måste vara "särdkilt vägande" bör gälla just de fyra alternativa villkor som nämns i 3 § och inte t.ex. utvecklingen av Helsingfors som Finlands "lokomotiv" eller några andra nationella politiska program. Jag antar även att HFD måste ta i beaktande hur man i andra sammanhang har tolkat begreppet "särskilt vägande förutsättningar". Här ger Myllyniemi lite vägledning i sin rapport. Jag citerar:

Med begreppen "särskilt vägande förutsättningar/orsaker/grunder" har man i lagstiftningen i allmänhet velat betona att förfarandet är exceptionellt, och att prövningsrätten är klart begränsad och myndighetens motiverings- och bevisningsskyldighet åter är mycket stor om förfarandet inleds.

Hur HFD i fallet Sibbo kunde tolka "särskilt vägande förutsättningar" på ett sådant sätt att Myllyniemis lotsasutredning och inrikesministeriets partiska beredning skulle uppfylla kravet på myndighetens mycket stora motiverings- och bevisningsskyldighet kan jag inte se, speciellt som föredragande minister Mauri Pekkarinen anmälde avvikande åsikt till statsrådets beslut.

När det gäller jurister liksom läkare är professionaliteten ett självklart krav. Professionaliteten inbegriper förutom utbildning och yrkesskicklighet även yrkesetik. En advokat som bryter mot god advokatsed kan uteslutas ur advokatförbundet. När det gäller advokater finns det en lag som säger att "advokat skall redbart och samvetsgrant utföra honom anförtrodda uppdrag samt i all sin verksamhet iakttaga god advokatsed", men det är advokatförbundet och den egna yrkeskåren som övervakar att de etiska sedreglerna efterföljs. Även lärare förväntas numera vara professionella. Därmed förväntar man sig att lärare inte ser till person, inte låter sig provoceras och alltid kan motivera sina bedömningar. Kravet på professionalitet kommer delvis utifrån, men det är även i lärarkårens intresse att det finns en tilltro till lärarnas professionalitet. Det höjer yrkeskårens anseende och på sikt kanske även lönenivån.

När det gäller politiker talar man sällan om professionalitet. Politiker vill inte stämplas som yrkespolitiker och professionalitet står i vissa sammanhang rentav i ett motsatsförhållande till politik. Ändå vill även politiker och speciellt ministrar bli respekterade. Man kunde säga att kravet på att "medlemmarna av statsrådet skall vara för redbarhet och skicklighet kända" liksom ministrarnas avläggande av tjänste- och domared syftar till att öka ministrarnas och statsrådets anseende. Det borde vara i politikernas intresse att kravet på redbarhet även efterföljs, men i den nuvarande regeringen ingår det ministrar som på grund av brottsregister fått sparken från partikansliet och som inte kunde anställas som vaktmästare på ministeriet. Att man prutat på kraven ser jag snarare som ett tecken på svaghet än på arrogans från statsministerns sida. Speciellt när det gäller administrativa beslut borde man kunna förvänta sig att ministrarna agerar professionellt i enlighet med sin domarroll, men vissa ministrars uttalande i Sibbofrågan sommaren 2006 och senare har i högsta grad varit partiska. HFD tar ställning till om statsrådets Sibbobeslut är lagligt och om ministrar som deltog i beslutet var ojäviga, men det är riksdagens, väljarnas och mediernas uppgift att bedöma vilket fötroende inblandade ministrar förtjänar.

Sunday January 13, 2008 - 08:21am (EET) Permanent Link | 0 Comments

---

Add Politiskt inkorrekt to your personalized My Yahoo! page:

About My Yahoo! & RSS

 1 - 5 of 586 First | < Prev | Next > | Last